Vernissage 6/4, Rotundan, Kalmar
"Tecknandet är ett stoft/Koder och djur"
En installation med ljud och teckning Rotundan, Kalmar. Pågår dygnet om, 6 april - 5 juni 2018. Teckning Zsuzsanna Larsson Gilice. Ljudverk 22.06 minuter, Anna Gustavsson.
Tecknandets startpunkt är att reducera förväntningarna på vad en bildyta är. Delarna kan dölja varandra, byta plats, avigan bli rätsida och vice versa. Här i Rotundan kan betraktaren inte gå in i själva utställningen, utan man ser och hör allt utifrån. Verket består av grundligt tecknade ytor. Storlek på varje papper cirka 2 x 3 m, någon är cirkelformad. En av ytorna är tecknad på bägge sidor. Vad jag vill se är snitt med olika gråskala i rummet. Anna uppfattar rispapper som känns som hudar. Jag tänker ganska sakligt och abstrakt kring tecknandet. För Rotundan ville jag därför pröva att lägga till, ett som jag uppfattar, mer existentiellt register med hjälp av ljud. Det kändes självklart att konkret utgå från processen genom ljudet och höra hur tecknandet utspelar sig. På ett bestämt avstånd hörs ljudet av tecknandet. Jag hör blyertsspetsen äta sig fram. Tecknandet är ett stoft. Kanske vill jag identifiera de lågfrekventa (det ser inte ut som att det händer så mycket när jag tecknar) situationerna från när jag tecknar. Att förstärka tecknandets villkor, papperets materialitet, oron att inte hinna, monotonin.
När Zsuzsanna visade teckningarna till denna utställning gjorde de ett stort intryck på mig. Hon rullade ut stora rispapper, som var som hudar. Satte sig försiktigt på dem och visade hur hon tecknade, och hur hon lagade dem när de gick sönder. Hennes kontakt med materialet var så naturligt och på något vis vardagligt, men samtidigt var resultatet massivt, tungt och påstående. Det var som om allt var en illusion.
Vi pratade om idéer till ljudinstallationen och bestämde oss för att jag skulle arbeta med ljud som utgår från det fysiska momentet av tecknandet. Vi gjorde dokumentära ljudupptagningar med kontakt- och kondensatormikrofoner. Olika blyertsstift, papper och underlag gav skiftande ljud, texturer och frekvenser. Handens rörelser som rytm. Rumsljudet är ibland med på inspelningarna. Grannarna, armaturen och kaffekokaren. Utifrån det insamlade ljudmaterialet började jag elektroniskt bearbeta och utveckla det rytmiska, ihållande, repetitiva, för att sedan arbeta med lager, skikt, frekvens och frasering. Dynamiken och ansatsen i blyertsspetsen är betydelsefull och fungerar bl a som en trigger till en slumpmässig tonalitet. En rytmiskt växande klangvärld som bryts av en ton. Tystnad i mellanrummen. Jag använder arbetsnamn som plåt, pappersmarimba, waving pens och djuret, för att benämna de sömlösa satserna i kompositionen.
Välkommen!
En installation med ljud och teckning Rotundan, Kalmar. Pågår dygnet om, 6 april - 5 juni 2018. Teckning Zsuzsanna Larsson Gilice. Ljudverk 22.06 minuter, Anna Gustavsson.
Tecknandets startpunkt är att reducera förväntningarna på vad en bildyta är. Delarna kan dölja varandra, byta plats, avigan bli rätsida och vice versa. Här i Rotundan kan betraktaren inte gå in i själva utställningen, utan man ser och hör allt utifrån. Verket består av grundligt tecknade ytor. Storlek på varje papper cirka 2 x 3 m, någon är cirkelformad. En av ytorna är tecknad på bägge sidor. Vad jag vill se är snitt med olika gråskala i rummet. Anna uppfattar rispapper som känns som hudar. Jag tänker ganska sakligt och abstrakt kring tecknandet. För Rotundan ville jag därför pröva att lägga till, ett som jag uppfattar, mer existentiellt register med hjälp av ljud. Det kändes självklart att konkret utgå från processen genom ljudet och höra hur tecknandet utspelar sig. På ett bestämt avstånd hörs ljudet av tecknandet. Jag hör blyertsspetsen äta sig fram. Tecknandet är ett stoft. Kanske vill jag identifiera de lågfrekventa (det ser inte ut som att det händer så mycket när jag tecknar) situationerna från när jag tecknar. Att förstärka tecknandets villkor, papperets materialitet, oron att inte hinna, monotonin.
När Zsuzsanna visade teckningarna till denna utställning gjorde de ett stort intryck på mig. Hon rullade ut stora rispapper, som var som hudar. Satte sig försiktigt på dem och visade hur hon tecknade, och hur hon lagade dem när de gick sönder. Hennes kontakt med materialet var så naturligt och på något vis vardagligt, men samtidigt var resultatet massivt, tungt och påstående. Det var som om allt var en illusion.
Vi pratade om idéer till ljudinstallationen och bestämde oss för att jag skulle arbeta med ljud som utgår från det fysiska momentet av tecknandet. Vi gjorde dokumentära ljudupptagningar med kontakt- och kondensatormikrofoner. Olika blyertsstift, papper och underlag gav skiftande ljud, texturer och frekvenser. Handens rörelser som rytm. Rumsljudet är ibland med på inspelningarna. Grannarna, armaturen och kaffekokaren. Utifrån det insamlade ljudmaterialet började jag elektroniskt bearbeta och utveckla det rytmiska, ihållande, repetitiva, för att sedan arbeta med lager, skikt, frekvens och frasering. Dynamiken och ansatsen i blyertsspetsen är betydelsefull och fungerar bl a som en trigger till en slumpmässig tonalitet. En rytmiskt växande klangvärld som bryts av en ton. Tystnad i mellanrummen. Jag använder arbetsnamn som plåt, pappersmarimba, waving pens och djuret, för att benämna de sömlösa satserna i kompositionen.
Välkommen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)